Management by Movement™
Ett unikt ledarutvecklingskoncept

Hur vill du må som 90-åring? Jag hoppas på många sköna löprundor när jag är 90+.

Två dagar i rad har jag pratat med människor som nyss förlorat en närstående. Båda samtalen landade i våra gemensamma upplevelser av att vi lever i ett samhälle där vi är dödsrädda, i dubbel bemärkelse. Vi är rädda för att dö men vi har också blivit rädda för att leva.
Alla vet att döden är en naturlig del av livet och att vi alla kommer att dö men jag upplever att vi över lång tid gradvis har förskjutit döden till något som vården får ta hand om och vi har få tillfällen där vi faktiskt ser människor som är döda. Att det ändå berör oss djupt kan vi ju se i de starka reaktionerna som missförhållandena i både privata omsorgsföretag och kommunala verksamheter har väckt.
Men det finns också en underliggande ton i det offentliga samtalet att döda ska vi ju inte vara, vi vill ju vara levande. Vårt yttre har blivit viktigare och vi matas av budskapet att vårda vårt varumärke. Den minsta själsliga smärtan skall helst medicineras bort.
Jag är övertygad om att alla människor vill känna sig betydelsefulla, omtyckta och älskade. Hur var och en ser till att få den bekräftelsen beror dels på individens egen personliga strategi (läs inövat beteende) men också på de förutsättningar samhället ger (läs de olika sammanhang individen befinner sig i).
För närvarande upplever vi en sällan skådad löparboom. Det är inne att träna, att vara vältränad och att motionera i olika former. Träning är på väg att bli en markör för att var medveten, sund och personligt ansvarstagande. Men är det också på väg mot att markera hippfaktorn, varumärket och att vi som tränar är lite förmer än andra?
Egentligen borde det vara enkelt. Vi människor är gjorda för rörelse, vi kanske också är födda till att springa om man skall tro vad Christopher McDougall skriver i sin bok ”Born to run. Jakten på löpningens själ”. För många år sedan läste jag något som jag själv ofta återkommer till och som inspirerat mig mycket i min egen träning. Det är Rollo May, amerikansk psykolog och företrädare för existentialistisk psykologi som i boken ”Modet att skapa” skrivit följande:
”Jag vill föreslå en ny form av fysiskt mod, nämligen att vi använder kroppen inte för att utvecklas till muskelknuttar utan för att öva upp vår sensibilitet. Detta innebär att vi utvecklar förmågan att lyssna med kroppen. Det betyder att värdera kroppen som ett medel för inlevelse med andra människor, som ett uttryck för jaget som någonting skönt och som en rik källa till lust och glädje”.

Just i detta nu bröt solen fram bakom molnen och strax ska jag ta på mig löparkläderna och ge mig ut och lyssna på kroppen!